Ungarna spenderade obcena mängder tid vid datorn så när köket skulle fixas till så tänkte jag ett steg längre.

Ut åkte skrivbordet och datorn upp på en förlängd köksbänk istället.
IKEA besöktes och ett antal barstolar införskaffades. Pruttsnyggt blev det och obekvämt till tusen.

JÄTTEBRA!!!!

Ungarnas datatid har minskat rejält...men...det har även min :/
Sitter man längre än en halvtimme vid datorn så känns det som att stolen permanent har planterat sig emellan skinkorna

och när man reser sig så sticker stolsbenen ut ur baken typ.

Nackdelen är att det är  vilt slagsmål om den bärbara som gäller nu för tiden (dock ändå minskad datatid på det stora hela) och det är ju INTE mamma som vinner.

Well, jag måste ju vara lite snäll och ge med mig för det är ju ändå dom som ska byta mina blöjor när

jag blir gammal ;)

Efter att ha haft stora sonen med flickvän och 10 månaders dotter hemma i nästan två veckor så är huset sååååå tyst. Dom åkte hem till sig i morse. Lilla sonen är iväg med sin far och jobbar, döttrarna har gått undan med varsin dator och jag sitter i mitt rum med kaffemuggen, datorn, fönstret öppet och fågelsång i bakgrunden .
Kunde varit en riktigt behaglig dag om det inte vore för den sabla migränen som kommit på besök och för att jag dessutom känner mig jävligt elak som bett den stora att åka hem. 

Önskar att jag hade en brunn att ösa ur när det gäller pengar så jag kunde ha hela huset fullt med folk

hela tiden och inte behövde vara tråkig och gnällig när det gäller pengar.

Realiteten ser ut som så att mina hushållspengar är slut, två veckor innan nästa lön. 

Det är ju dessutom inte bara mat, det är toapapper, tvättmedel, vatten osv osv osv.

Vart ska jag dra gränsen?
Jag blir så kluven för samtidigt är det en otrolig lyx att få ha barnbarnet här så mycket.

Att få se hennes små framsteg varje dag.

Att hon är här när man vaknar och hon sussar här när man själv går och lägger sig. 

Dessutom så älskar jag min son och hans flickvän fruktansvärt mycket och vill kunna ge dom det bästa, kunna finnas där och ställa upp så gott det går.

Kim frågade för länge sen hur mycket hon skulle betala om dom bodde här en längre tid, men jag har haft svårt att ge

henne ett svar.

Igår pratade vi igenom saker sonen och jag och kom fram till ett sätt att räkna ut en summa dom får betala.

Borde ju känna mig lättad och glad men då känner jag mig satans snål istället.

Lite moment 22 kanske??...hehe.

Well, nu är det Måndag och huset är som sagt tyst. En ny vecka att fylla med nya upplevelser.

I morgon blir det Hönsfika (massa höns i varierande ålder samlas för kaffeintag) hos Jansson på dagen och Speedway i Målilla på kvällen med Dackarna VS Hammarby ihop med Erica och hennes kompis Sandra (gud bevare mina öron emot tonårsfnitter), Onsdag blir det Kalmar och sjukhuset med Denice, Torsdag ska jag som det ser ut nu vara barnvakt åt Liv så då passar vi på att åka till Jansson och Alleballe på lekdate och om det inte blir så så får det bli en kaffedate med henne i vilket fall som helst, Fredag ska Erica köras till Öland för att campa med Johanna och hennes familj.

Någonstans i det här ska jag klämma in en fika med Damir och en lunch med Kenth
Så, min lugna vecka, vart tog den vägen? :D

BP kommer gråta blod på Fredag när hon parkeras för helgvila...fast vem vet...kanske kommer på ngt att fylla helgen med också...det är ju som sagt ännu bara Måndag :D